SERIEKONST

Djupdykning i arkivet

2012-01-29T01:56:00.000-08:00

Det är dags att påbörja nästa serieprojekt. Andra delen av den retrospektiva bokserien som påbörjades med Största Möjliga Allvar (Läs en recension här: Minnen från en serierevolution). Nu är det 90-talet som står i centrum. Ett årtionde som började med finansbubbla, därpå följande krasch och myntande av begreppet Generation-X. Till vilken jag då enligt uppgift ska tillhöra. Den första generation, som ekonomiskt sett skulle få det sämre än sina föräldrar, sades det.
En annan intressant teori som lanserades var vänsterns död. Ganska felaktig kom det att visa sig, i alla fall i Göteborg några år senare. Från denna grund kom en ny sorts serier att växa sig starka. De självbiografiska - och så småningom även de feministiska. Hur gick det till?
En del av svaret hoppas jag kunna gräva fram ur mitt arkiv - just nedsläpat från vinden.
Förtsättning Följer.

DAGENS KONSTVERK

2012-01-24T09:15:00.000-08:00

Postit Albers

Serieutställningen fortsätter

2012-01-15T09:50:00.000-08:00

Med Turning Torso i fonden invigdes den första serieutställningen på Malmö Högskola. Mediaintresset var stort. Förstasidan på både Metro och City, uppslag i Sydsvenskan, helsida i Skånska Dagbladet och inslag i Sydnytt. Utställningen pågår måndag-tisdag 16-17/1 mellan kl 10.00-16.00. Välkomna!
Läs Sydsvenskans reportage här:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/konst_o_form/article1601066/Tecknad-tentamen.html

Serieutställning på Malmö Högskola

2012-01-11T12:26:00.000-08:00

Nu är det dags att summera den första kursen i serieteckning på Malmö Högskola. Vernissage fredag 13/1 mellan klockan 14-19. Utställningen har sedan öppet 16-17/1 mellan klockan 09-16. läs mer om utställningen här: http://www.facebook.com/events/360807650602740/

Teori & Praktik

2012-01-08T05:21:00.000-08:00

Jag har tecknat en serie om samtida serier till Malmö Högskolas publikation Teori & Praktik. I samma nummer intervjuas dessutom Rene Engström. Läs tidningen i pdf-format HÄR!

Året som gick

2011-12-31T03:05:00.000-08:00

2011 var ett intensivt och händelserikt år. Här några höjdpunkter:
Ny serieutbildning i Malmö; Serieteckning och visuellt berättande på Malmö högskola, som i ett slag fördubblade antalet seriestudenter i staden.
Det nya 3-åriga programmet Visuell Kommunikation, med inriktning bl a mot teckning.
Avtal mellan Malmö Högskola och HAW/Design i Hamburg, som bl a lär ut illustration och serieteckning.
Serieforskningen tog ett rejält kliv framåt i med konferens på Uppsala Universitet, specialnummer av tidskriften Valör om serieforskning och bildandet av NNCORE - Nordic Network for Comics Research.

2011 resulterade också i ett antal publikationer från undertecknad:
Den retrospektiva boken, Största Möjliga Allvar, skissbilaga i Bild&Bubbla, samt artiklar i tidskrifterna Konstperspektiv och Valör.

Mer kommer nästa år: En ny seriekurs, en ny bok, samt några överraskningar!

Gott nytt år!

En Vit Jul

2011-12-22T23:45:00.000-08:00

Vad vi alla drömmer om, såhär dan före dan!

Sista delen

2011-12-22T06:12:00.000-08:00

Så slutar sagan om Johan och Jannas försök att rädda äktenskapet med hjälp av husrenovering och vinpimplande. Den lite längre versionen finns i boken Vin och Vatten, från Optimal press. En stämningsfull berättelse från södra Portugal. En perfekt julklapp i vintermörkret.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918595103X

Vin och TBE

2011-12-20T12:08:00.000-08:00

Se upp i backen!

Parmiddag

2011-12-19T10:45:00.000-08:00

Parmiddag på Österlen - borgerligt värre!

Vin och HB

2011-12-18T03:34:00.000-08:00

Lokalproducerat var ordet!

Lundell igen

2011-12-17T09:18:00.000-08:00

En inställd poesiuppläsning är också en poesiuppläsning.

Vin och ännu mer vatten

2011-12-16T10:21:00.000-08:00

Semester från semestern!

Vin och latte

2011-12-15T07:30:00.000-08:00

Fresterskan slår till. Är inte ett löfte ett löfte längre? Vart är vårt samhälle på väg egentligen?

Oväntat besök

2011-12-14T12:11:00.000-08:00

Vad gör man när man får oväntat besök? Bjuder på kaffe eller sätter "gästen" i arbete?

Mera vin

2011-12-13T13:50:00.000-08:00

Den här tycker jag personligen är rätt så kul!

Mer vatten och vin

2011-12-12T13:33:00.000-08:00

Hur ska man veta vem som är vem? Fast nu har de visst gått skilda vägar. Ja regissören och hans fru alltså.

Vin och vatten - Österlen (2)

2011-12-11T23:24:00.000-08:00

Minns ni sommaren som regnade bort? Kanske? Men ett besök på Tosselilla glömmer man aldrig. Del 2 av 12.

Vin och vatten - Österlen

2011-12-11T07:27:00.000-08:00

Samtidigt som jag jobbade på Vin och Vatten (Optimal 2008) gjorde jag en "remix" till gratistidningen Nya Upplagan. Här är sidan 1 av 12.

Lundell vann över Kivik Art

2011-12-10T01:02:00.000-08:00

Gormleyskulpturen visade sig vara både en byggnad och ett svartbygge och måste därmed rivas. Med anledning av detta publicerar jag en stripp från Nya Upplagan som beskriver andra farozoner för ev. konstprojekt på Österlen.

Krantz i Bild&Bubbla

2011-12-08T03:31:00.000-08:00

Nya numret av Bild&Bubbla har fokus på min sammanlagda karriär, med stor tjusigt layoutad skissbilaga, lång intervju av Fredrik Strömberg och avslöjande "hemma-hos" bilder från min ateljé. Ett bra komplement till Största Möjliga Allvar.

Bild & Bubbla går att beställa hos bokhandel och Internetbokhandel, via www.tidskriftsbutiken.nu, samt www.press-stop.se/kiosken. Bild & Bubbla kan också beställas direkt från SeF. Eller köpas över disk i välsorterade Pressbyråbutiker och boklådor.

Psykedeliskt på Form/Design Center i Malmö

2011-11-25T12:10:00.000-08:00

Missa inte årets utställning. Psykedeliska affischer på Form/Design Center i Malmö med verk av bl a Rick Griffin. Passa samtidigt på att lyssna på Technicolor Poets.
http://www.youtube.com/watch?v=cb282cIHJ10&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=cb282cIHJ10

Premiär för K3Comics

2011-11-13T02:36:00.000-08:00

I kursen Serieteckning och Visuellt Berättande på K3, ingår en delkurs i webbserier. Efter fyra veckors hårt arbete, under ledning av Rene Engström och Rasmus Gran (Anders Loves Maria och So Far Apart) presenterar vi nu det första "pilotavsnittet": Separation av Johanna Dugel och Rebecka Sharp, som är en serie berättad ur två parallella perspektiv - föräldrarnas och barnets. Samtidigt länkar vi till två av kursens webbserieprojekt som redan ligger ute på nätet: Napoleons Penis och Kubbi.
K3Comics uppdateras veckovis med nya projekt från kursen.
För att läsa serierna, gå till http://wpmu.mah.se/k3comics

K3 medverkar i Seriefestival på Form/Design Center

2011-10-26T12:05:00.000-07:00

Barn- och ungdomsseriefestivalen "I Seriernas Värld", som arrangeras av Seriefrämjandet, har denna gång temat Frankrike och fabler. Under helgen 29-30/10 hålls en seriemässa på Form/Design Center i Malmö och både studenter och lärare från K3 kommer att medverka.Studenter från kursen Serieteckning och visuellt berättande presenterar egenproducerade fansin och andra alster på festivalens seriemässa på Form/Design Center.Söndagen den 30/11 kl 12.00 föreläser Jakob F Dittmar om den populära seriefiguren Spirou och kl 15.00 samma dag diskuteras den Fransk/Belgiska seriens status i Sverige med Gunnar Krantz som moderator.

BLOGGAT OM SERIEKURSEN

2011-10-08T13:46:00.000-07:00

Natalia Batista, en av Sveriges unga framgångsrika mangatecknare har varit gästlärare på Seriekursen på Malmö Högskola. Hon delar med sig av sina erfarenheter på sin blogg. Läs mer här: Natalias mangablogg

WORKSHOP TUSCH PÅ MALMÖ HÖGSKOLA

2011-09-27T12:31:00.000-07:00

Vad behövs för att bli en bra tecknare? Svar: En bra penna och ett bra papper.
Problemet är bara: Vilken penna och vilket papper?
För att ta reda på det, brukar jag ordna en workshop i tusch varje år. Första gången var redan år 2000 på Serieskolan i Malmö och några av deltagarna startade sedan Cestbon Kultur. Den här gången hölls workshopen på Seriekursen på Malmö Högskola. Tusch av olika fabrikat, stålpennor, gåsfjäder och Ajax allrengöring!

INTERNATIONELL KURS I SERIETECKNING

2011-09-24T00:31:00.000-07:00

För ett år sen bytte jag jobb. Efter tio år på Serieskolan och nio på HDK i Göteborg började jag på Malmö Högskola. Nu är den första seriekursen i full gång och intresset har varit så stort att vi drar igång en till redan nu i vår. Comics, International Perspectives (30 hp). Det blir en kurs på engelska, som studerar den internationella seriescenen i teori och praktik. Det blir den första i sitt slag i Skandinavien. Mer om kursen finns att läsa här: http://www.edu.mah.se/KK139B/

PÅ PLATS PÅ BOKMÄSSAN

2011-09-22T23:21:00.000-07:00

Idag fredag signerar jag i Optimals monter kl 16-17 och imorgon kl 13-14.

BOK I BOKSKOG

2011-09-19T08:42:00.000-07:00

Tillbaks i bokskogen där jag läste korrektur i somras. Nu med boken i fysisk form. Närmare 2 kilo, med hårda pärmar, tygrygg och sidenband. 320 sidor. Allt material skapat för mer än 20 år sedan. Håller det fortfarande? Höll det då? Människorna på bilderna har åldrats ett kvarts sekel, men finns fortfarande kvar någonstans därute. Hur minns de den här tiden? Med nostalgi? Eller vill de helst bara glömma? För mig har målet med denna bok varit att ur mitt eget arkiv, lyfta fram spillror av något som jag upplever att jag förlorat. Förmågan att vara allvarlig.

Läs ett smakprov ur boken här:
http://www.optimalpress.com/pdf-host-2011/sma.pdf

SIGNERINGSTIDER PÅ BOKMÄSSAN

2011-09-11T11:56:00.000-07:00

Nu börjar det dra ihop sig till premiär.
Jag kommer att signera i Optimals monter på bokmässan på följande tider:
Fredag 16-17 och lördag 13-14.
Välkomna!

FÖRHANDSBESTÄLL STÖRSTA MÖJLIGA ALLVAR

2011-09-04T12:12:00.000-07:00

Nu går det att förhandsbeställa STÖRSTA MÖJLIGA ALLVAR på Bokus och Adlibris.

URHUNDEN 1.0

2011-08-28T02:43:00.000-07:00

Seriefrämjandets pris Urhunden består av en ”skärbräda” med en påskruvad kliché av Oskar Anderssons glupska urhund. Nu är det kanske inte många som vet vad en kliché är längre. Förr i tiden användes de när man tryckte böcker och jag lät själv tillverka ett par när jag ägde ett mindre boktryckeri (återberättat i Största Möjliga Allvar).

Första gången priset delades ut var 1987. Göran Ribe förmedlade juryns beslut. Först blev jag förbannad. Att jag, som f d Bild & Bubbla-redaktör och f d styrelsemedlem i Seriefrämjandet skulle få den första Urhunden för mitt debutalbum, bådade inte gott för prisets framtid, tyckte jag. Om jag suttit i juryn hade jag röstat på Djupfryst i hemmet av Ulf Lundkvist (han fick det istället 1991 och 1997).

Urhunden delades ut på Sveriges Allmäna Biblioteksföreninges årsmöte i Uppsala. Övriga priser som delades ut den gången var bl a: Aniarapriset, Nils Holgerssonplaketten och Elsa Beskow-plaketten. Göran Tunström var tyvärr i Grekland, så han kunde inte ta emot sitt, men jag var där och illustrerade med plågsam tydlighet sentensen ”en katt bland hermelinerna”.

Året därpå fick Pirinen Urhunden för albumet Gaz. När TV skulle intervjua honom hade Seriefrämjandet ännu inte lyckats få fram ”skärbrädan”. En producent ringde mej och undrade om inte de kunde få låna min och låta den föreställa Joakims. Brädan åkte taxi fram och tillbaks till Gärdet och skymtade antagligen en kort stund i rutan. För att vara säker på att få tillbaks den, hade jag skrivit namn och telefonnummer på baksidan. Efter många år i en resväska på vinden hänger den numera i min studio.

UP AGAINST THE WALL

2011-08-26T13:59:00.000-07:00

Något som vägde över till förmån för en flytt från Stockholm till Malmö 1988, var Berlin. De gånger jag varit i Berlin, hade jag också stannat till i Malmö och upptäckt hur lika de två städerna var. Inte till storleken, men till känslan. Kvarteren runt Möllan påminde inte så lite om Kreuzberg. Samma typ av affärer, människor, kvarterskrogar, husockupanter och konstnärer. Berlin och Malmö var på inget sätt som Stockholm. Berlin och Malmö skrapade farligt nära botten. Det var som om endast ett mirakel skulle kunna rädda de båda städerna från total kollaps och undergång. Miraklet kom. I Berlin i form av ett hål i muren, som snabbt vidgades. I Malmö i form av en bro och en Högskola.

DET SJÄLVBIOGRAFISKA PÅBUDET

2011-08-23T15:29:00.000-07:00

Bostadslös, nyseparerad och med 11 månader av vapenfri tjänst framför mej, valde jag att fly utomlands. Det franska anteckningsblocket innehåller självporträtt och en resedagbok. Tillsammans med de foton jag tog på resan, utgör det grunden till mitt andra album Falska Liv. Det är plågsam läsning från början till slut. Jag stuvade om egna erfarenheterna, la till och drog ifrån och försökte hitta det allmängiltiga i det privata. Var personlig - inte privat, hette det på den tiden. Ren självbiografi var inte att tänka på 1985. Tio år senare var det, som en viss tecknare uttryckte det ”ett påbud”. Falska liv är inget självbiografiskt album. Självbiografin finns i det lilla blocket.

SLUSSEN - KÖPENHAMN NÄSTA

2011-08-21T00:54:00.000-07:00

Det tar mig tre minuter att gå till Citytunneln. Öresundstågen går var 20 minut. Det tar 17 minuter till Kastrup, 30 minuter till Hovedbangården och en dryg timma till Louisiana. Kan det bli bättre? Öresundsregionen integreras allt snabbare. Tågproblem, gränshinder och annat till trots. Integrationen är i första hand en mental process och jag märker att Köpenhamn alltmer blir en del av mitt naturliga rörelsemönster. Köpenhamnsresan är inte längre en expedition. Den är ett par stationer på en pendeltågslinje.

I slutet av 80-talet kunde man åka färja till Köpenhamn för 5 spänn. Bolaget hette Copenhagen-line och det de förlorade på gungorna tog de igen på öl, cigg och godis. Resan tog 90 minuter. Det var biljettbokning, köer och tullkontroll. Och alltmer berusade medpassagerare. Så fort svensken satte sig på färjan, var det som om något släppte. Även om klockan bara var 9 på morgonen, var det OK att dricka öl, gammeldansk, äta räkmacka och röka. Kronan var stark och ölen billig. Jag skildrade just en sådan resa i den 20 sidor långa En tur till Köpenhamn, som hittills bara publicerats i ett obskyrt fanzine och som nu kommer i sin helhet i Största Möjliga Allvar. Det finns de som saknar färjorna. Jag gör det inte!

I stockholmstidningarna pågår sedan ett tag en debatt om den nya utformningen av Slussen. Alla verkar ha en åsikt om det. Slussen är, till skillnad från öresundsintegrationen av riksintresse! Ja, vad ska man säga? Tänk om man kunde ta tunnelbanan från Slussen och 30 minuter senare stiga av i Köpenhamn istället för Västerhaninge.

VEM SKA TRÖSTA SPETSKNYPPLERSKAN?

2011-08-18T11:42:00.000-07:00

Häromkvällen gick Claude Gorettas Spetsknypplerskan från 1977 med Isabelle Huppert på TV. En deprimerande historia om en arbetarklassflicka, som träffar en tafatt ung student på en badort i Normandie. Det är grå himmel, fula tapeter och tafatt kärlek under tjocka täcken. Tio år senare såg de franska filmerna ut på ett helt annat sätt. Jean-Jaques Beineix’ Betty Blue - 37,2 grader på morgonen utspelar sig också på en badort. Men här är inget tafatt. Det knullas friskt och dricks tequila knack mot en fond av 80-talsfärger och suggestiv musik. Båda filmerna slutar, typiskt nog med att flickorna blir sinnesjuka. Manliga franska filmares deus-ex machina par préférence!

För ett par år sedan blev jag inbjuden av Filmstudion i Malmö att välja och presentera en film. Efter att ha sållat bort de mest uppenbara och lättillgängliga såg listan ut såhär:

Next stop Greenwich village (1976)
Blank generation ( från 1980 med Richard Hell)
Vagabond (av Agnes Varda från 1985)
Radio On (skum road movie från 1980 med bl a Sting)
Jonas som blir 25 år 2000. (1976)

Det blev Tanners film om Jonas. De andra fanns inte kvar i visningsbart skick hos Filminstitutet. Jag mindes den som en ganska munter film. Det var den inte. Den gjorde mig rejält nedstämd. För så skulle det vara på 70-talet! Först en tråkig film. Sedan analys över en kopp lapsang souchong. Och händerna på täcket!

BAKSIDAN FÖRST

2011-08-06T04:18:00.000-07:00

Ett av mina första uppdrag på Epix var att göra tidningens baksida. Jag fick fria händer, snabbt skulle det gå och det fick inte kosta någonting. Förutom färgseparationen då, som gjordes i trumscanner på tryckeriet. En scanning kostade 1984 runt tusenlappen. Jag prövade alla möjliga tekniker. Akvarell, gouache, akryl, collage och manuell färgseparation på överlägg. Sedan köpte förlaget in en begagnad reprokamera ( ett 1x1,5x1 meter stort monster med bälg, fotolampor och vevar). Behovet för mina konstnärliga baksidor försvann.

Baksidan ovan är ett (något blekt) collage av kuvert från redaktionen, gamla vykort och stämpelbokstäver. Några av baksidorna ställdes ut på Kulturhusets serieutställning 1986.

KORREKTUR I EN SKOGSBACKE

2011-08-04T07:20:00.001-07:00

Jag har lyckats hitta en plats på backen där det finns lite täckning. För att ladda ner korrekturet till Största Möjliga Allvar var jag dock tvungen att åka in till Hässleholm och cruisa omkring i jakt på fler pinnar på Iphonen. Det tog en kvart att ladda ner pdf:en och sen rasslade alla andra mailen, som stod på kö in.

Vi har diskuterat vilket typsnitt som passar en bok som handlar om 1980-talet och den Svenska serierevolutionen. Hur var det nu? Gnuggisar från Mecanorma och Letraset. Man köpte de dyra arken ett och ett på Matton och svor över att vissa bokstäver tog slut alldeles för snabbt. Vilket typsnitt vi valde? Futura så klart!

NON PLUS ULTRA

2011-07-21T08:31:00.000-07:00

Håller just på med slutkorrekturet på Största möjliga allvar. Mailar fram och tillbaks med Ingemar och Nicolas. Byter ut ett ord här och hittar den korrekta referensen där. Var uppe på vinden och hämtade tre lådor med tidningar. Försjunker i funderingar. Vilken årgång av Pox var egentligen bäst? 1985 eller 1987? Omslaget till 5/85 var mitt första egna i färg. Airbrush och akvarell på A3-papper. Färgoriginalet fick jag aldrig tillbaks från tryckeriet. Loggan med 80-talstriangeln gjorde Lasse Törngren. När jag re-designade Pox (nr 1/87) tog jag fram en ny, inspirerad av de blå sandlådorna i Stockholm. Jag håller nog 1985 för den bästa årgången ändå. Den tidiga amerikanska undergroundens bästa (värsta) serier, S Clay Wilson, Spain, Shelton. ( Se t ex s 21 i nr 2/95 - ren och skär popkonst)
Feministiska ikoner som Lee Marrs, Trina Robbins, Shary Flenniken och Dori Seda. Gamla mästare som Tardi, Munoz/Sampayo och Comes. De nya 80-talsserierna: Charles Burns, Beto Hernandez, Bill Griffith och Peter Bagge. I härligt svart/vitt på riktigt billigt papper.

FISKEN FÖRSVANN

2011-07-15T23:23:00.000-07:00

I slutet av 80-talet försvann torsken. Fram till dess var det bara att ta ekan ut till närmsta grund och hämta så mycket man behövde. Torsken är lättlurad och hugger på allt som blänker. Sen bara försvann den och man fick lägga flundregarn istället. Skäddor fanns det gott om och ibland en och annan piggvar (denna gourmetfisk!). Nu verkar det som att den också försvunnit. Ålen är rödlistad. Det sägs att även gäddan är på utgång. Hur det är med abborren vet jag inte. De gånger jag la abborrgarn för 20 år sedan, blev nätet alltid fullt. I hamnen simmar mest spigg. Inga stim av löjor som förr. Påtagligt mindre sjöfågel. Det finns betydligt fler måsfåglar inne i centrala Malmö än härute i havsbandet. Istället har vi fått en årligt återkommande algblommning, som täcker havet med en ärtsoppsliknande sörja. Nåja, fisken lär ändå vara så full av gift att det Sverige kräver undantag i EU för att vi ska få lov att äta den. Vore det inte bättre att vi krävde att våra EU-grannar slutade dumpa sin skit i detta ömtåliga vatten? (Bilden ovan är från slutet av 80-talet).

FÖRR I TIDEN

2011-07-15T22:57:00.000-07:00

(Utdrag ur min kommande bok: ”Största Möjliga Allvar”).

Förr i tiden var världen annorlunda. Då var film bäst på bio och godis något man köpte en gång i veckan. Den största cocacolaflaskan var av glas och rymde 75 cl. Den räckte till en hel familj (om man nu inte bojkottade cocacola förstås). Systemet var stängt på lördagarna och folköl gick inte att köpa på söndagarna. Alla telefoner tillhörde Televerket. Alla rökte. Varsomhelst och närsomhelst. Serier var för barn. All stor konst skapades av män. Världen var uppdelad i Öst och Väst.

SVENSKA SERIER IGÅR

2011-07-15T00:39:00.000-07:00

Den 16 maj 1986 var det vernissage på en serieutställning på Kulturhuset. Serier! hette den och någon liknande storsatsning från institutionshåll har sedan dess inte skådats i Sverige. Vid sidan av de internationella seriestjärnorna (Robert Crumb var t ex på plats), gavs också utrymme åt svenska serier, bl a genom roterande specialutställningar med svenska serietecknare. Rolf Classon menade i katalogen att det gick att se en antydan till ”en genuin svensk seriekonst”, som hämtade ”näring ur den egna traditionens mylla” (Albert Engström, OA och Oscar Jacobsson). Han förutspådde att den om fem-tio år ”…säkert blommat upp till betydligt större proportioner” och hoppades att ”…bibliotek och andra inrättningar erkänner att det finns en levande konstart i Sverige som heter serieteckning”.

Vid sidan om den stora katalogen producerades även en serietidning med 20 utvalda tecknare:

Christina Alvner, Johan Andreasson, Lars Andreasson, Olle Berg, Charlie Chistensen, Petrus Dahlin, Åke Forsmark, Susanne Fredelius, Ulf Frödin, Rolf Gohs, Mikael Grahn, Gunna Grähs, Carina Hellström, Johan Höjer, Ulf Jansson, Gunnar Krantz, Eva Lindström, Ulf Lundqvist, Joakim Pirinen, Rolf Reimers, Magnus Svenningsson.

Listan är intressant på många sätt. Vilka är med? Vilka är inte med? (Varför t ex Rolf Gohs men inte Rune Andreasson?) Hur ser fördelningen mellan män och kvinnor ut? Vilka tecknare är fortfarande aktiva 25 år senare? Urvalet gjordes i samarbete mellan Seriefrämjandet och Kulturhusets konstavdelning.

VAR DET BÄTTRE FÖRR?

2011-07-14T08:10:00.000-07:00

På vinden ligger två årgångar av serietidningen Elixir, Epixförlagets satsning på humor och svenska serier. ”Nya svenska serier!” och ”Europas roligaste serier!” stod det på omslaget på första numret. En klar överdrift! Inte tecknade Brösel, Bunk, Beltran, och Bill Tidy Europas roligaste serier. De enda européerna i tidningen som kvalade in, var Gotlib och Margerin.

Skåpmatsprägeln gällde med några få undantag även de svenska bidragen. Elixir betalade nämligen bara 150 kr. per sida. Inte sålde den heller. Elixir gick med förlust från dag ett.
Som ansvarig för markandsföringen på Epix förlag, menade jag att tidningen borde skrotas. Det tyckte alla andra också. Problemet var bara att förlagschefen led av fobi mot nedläggningar. Då bestämde att tidningen istället skulle re-designas. De sämsta serierna kastades ut och varje nummer gavs ett tema. Det fungerade. Elixir blev en vass satirtidning med ökad försäljning och engagerade medarbetare. Geisten höll i sig ett halvår. Trots den ökande försäljningen nådde tidningen nätt och jämt break-even. Något överskott att fördela bland tecknarna (som planen var), skulle det inte bli.

Vad tjänade man då som serietecknare i mitten på 80-talet? Elixir nr 3/87 ägnades under den ironiska rubriken”Snabba stålar special” åt den svenska seriebranschen.

Sidarvode 1987 enligt Elixir nr 3 1987 (dagens penningvärde inom parentes) :

Semic (Svenska Serier): 400 kr. (750 kr.)

Epix: 300:- (560 kr.)

Elixir: 150:- (279 kr.)

Galago: ca 100:- (186 kr.)

TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN

2011-07-12T23:49:00.000-07:00

Tillgången till internet härute är ungefär som tillgången till vatten. Det kan vara rätt bra tryck i vattenledningen, men ibland sinar det till en stril och igår var det totalt stopp. Det är svårt att klara sig utan vatten en längre stund. TV klarar man sig utan helt, men inte dagstidningen. Den kommer med morgonbåten och Sydsvenskan eftersänds med post en dag senare.

Att vara utan ständig uppkoppling är inte detsamma som att vara utan information. Tvärtom, räcker det med att titta ut genom fönstret, eller ta en kort promenad, för att få tillräckligt av intryck för att känna sig uppdaterad. Intryck av det ständigt skiftande vädret, djurlivet och människorna på ön. Härute behöver man inte skärma av, som inne i stan. Härute öppnar man istället sina sinnen och ser det stora i det lilla, likväl som det storslagna och dramatiska.

CANON S-50

2011-07-12T00:14:00.000-07:00

(Utdrag ur min kommande bok: ”Största Möjliga Allvar”).

”En bok med särskilt fint omslag var Jayne Anne Phillips Svarta Biljetter. Hennes korta, känslomättade noveller fick mig att tro att även jag skulle kunna skriva skönlitteratur. Men för att skriva behövdes en bra skrivmaskin. Canon hade just lanserat en liten elektronisk skrivmaskin, med digital display, som kom ihåg en hel rad. Den väckte ett stort habegär. Hade jag bara en sådan, skulle novellerna komma av sig själv. Jag köpte en och började skriva. Novellerna kom inte av sig själva. Jag gjorde som Hemingway och skrev om saker jag kände till. Från min barndom och från tiden i Kristianstad. Jag skrev omständligt. Jag skrev dåligt.”

SKISSBLOCK FRÅN KOLONIEN

2011-07-12T00:09:00.000-07:00

Drömmen var att hitta fler likasinnade som ville måla träd, gräs och kanske en och annan sten. Att bilda koloni, som den i Grez-sur-Loing eller skola, som den i Gerlesborg. Pedagogiken skulle i så fall vara enkel. För att lära sig måla måste man börja måla. Sommaren 1988 var kanske mest lyckad i det avseendet.

Ett kvarglömt skissblock rapporterar följande från kolonien:
”Den 13 juli gick vi ut på ön och tecknade klippformationer och solade. Sen satt vi inomhus och tecknade interiörer, porträtt och självporträtt. Vi drack the och åt mackor. Sedan verkar det ha blivit bättre väder och då gick vi ut igen för att måla i det fria.” Det var jag, Thomas, Boel, Karin, Johan, Adrian och Jenny.

Sommaren övergick i höst och kolonin splittrades. Jag stannade kvar på ön till november och flyttade sedan till Malmö. Men återvände varje sommar.

T-SHIRTS FÖR VUXNA!

2011-07-10T23:28:00.000-07:00

T-shirts med tryck var grejen på 80-talet. Alla verksamheter med självaktning manifesterade sig på t-shirts och alla t-shirts var vita (inte svarta som idag). Vi på Epix ville inte vara sämre. Ja alla utom Horst då, förstås. Han var kategoriskt mot allt som kostade pengar, såvida det inte handlade om att lansera obskyra tyska serier, eller ge ut de allra sämsta amerikanska actionserierna (John Sable någon?). Men om vi ville, så varsågod. Bara vi betalade själva. Jag designade och Micke Grahn tecknade. Jag fick tips på ett billigt tryckeri från en bekant som gjorde barnkläder. Vi var en tre –fyra stycken på redaktionen som gick in med riskkapital och som i slutändan också skulle dela på vinsten. T-shirt var som sagt grejen.

Så långt gick allt på räls, men sen hände något. När vi la beställningen blev vi oense om kvantitet och storlekar. Jag hävdade envist att alla t-shirtar skulle vara XL. Andra menade att det vore synd att utesluta personer med mindre kroppshydda. När tröjorna kom var en betydande mängd i storleken XS. Barnstorlek.
Frankie says: Hwulp!

UNDER SOLEN

2011-07-09T23:24:00.000-07:00

Det var så mycket folk på ön idag att båten fick köra dubbla turer. Många stannade till och tittade på utställningen. Både dagsturister och grannar. Solen gassade över den vitmålade muren med de färgstarka tavlorna. ”Det är som att vara i Frankrike!”, hörde jag någon säga. ”Så härligt, man blir glad!” sa en annan. Det var väl egentligen där jag hade velat vara. I södra Frankrike, någon gång vid förra sekelskiftet. ”Är dom till salu?” Nej tyvärr! Det är det sista jag har kvar och så fick jag förklara att det mesta jag målade härute såldes på öns årliga konstevenemang på lotskontoret (som numera är vandrarhem).

”Att du inte målar mer!” sa en besökare. Ja, varför gör jag inte det? Varför slutade jag leva i denna fantastiska fantasi? För att det var mer spännande att hålla i en videokamera än en pensel? Det var inte oljemåleriet som tog mig hela vägen in på Louisiana och Moderna Museet, utan problematiseringen av det autentiska i just denna praktik. Att vilja säga något väsentligt med en bild.
Härute, under solen, korresponderar bilderna på ett kongenialt sätt med omgivningen. För den som känner miljön, klarar bilderna av en förflyttning. Man tar med sig ”en bit” av ön. Men för den övriga publiken, som saknar dessa referenser, går den dimensionen förlorad.

Svaret på frågan varför jag slutade måla för 20 år sedan är att jag då inte hade förmågan att kontextualisera mitt arbete. Att jag inte hade förmågan att berätta berättelsen om att sitta på en sten och måla det man har framför ögonen.

VERNISSAGE

2011-07-08T22:55:00.000-07:00

Det har regnat hela natten. Jag steg upp kl. 6 och började hänga utställningen. Makade på en och annan snigel som kröp på den vitmålade muren. En retrospektiv över mitt 80-talsmåleri härute. Förra gången det begav sig hade jag sällskap av en kollega, Thomas Henriksson. Vi hängde upp ett gäng målningar, mest på skoj, och lockade in dagsturisterna när båten la till i Österhamn. Episoden finns skildrad i min serie ”Gröna Tomater”. Idag bor Thomas i Berlin, men ställer då och då ut i Stockholm. Han slutade aldrig måla.

När jag var klar med hängningen skingrades molnen och solen började åter lysa. Ser ut att bli en fin dag. Kvart i tolv kommer den första båten. Jag måste bli klar med en skylt innan dess.

Det är vernissage idag. Mellan kl 12-18.

ATELJÉ

2011-07-07T22:52:00.000-07:00

Den här boden var länge min ateljé. Eller rättare sagt, utgångspunkten för mitt måleri. Härinne förvarade jag allt material. Färger, dukar, spännramar och stafflier. Jag målade utomhus. Ofta gick jag inte mer än ett par meter från boden för att hitta nya motiv. Utsikt över hamnen, bodar på berget mittemot eller studier av flaskor, burkar, stenar, sill och lök. Mitt måleri befann sig fortfarande inom modernismens härad. Tavlorna visades på utställningar på lotskontoret och på terrassen nedanför huset. De sålde ganska bra. I slutet av 80-talet ändrade jag inriktning mot det postmoderna. Det var inte helt lätt. Mina motiv hade utgått från färg och form. Nu skulle de istället utgå från en idé. Det var på något sätt som att naturen motarbetade alla sådana idéer. Det är svårt att inte uppfatta en storm, en spann med nyfångad sill, eller t o m en solnedgång som autentisk. Efter ett par års vacklande mellan de olika paradigmen slutade jag måla.

SOMMARLÄSNING

2011-07-07T00:22:00.000-07:00

I bokhyllan på sommarstället står delar av min läsning från tidigt 80-tal fortfarande kvar. Det är en ganska avslöjande samling böcker. Det är framförallt konstböcker; Gauguin, Cézanne och Picasso, men också katalogen till Kulturhusets utställning ”Känsla och hårdhet” med det tidiga 80-talets häftiga tyska målare.

Men också ett par romaner; Marquez 100 år av Ensamhet och Diktatorns höst (skriven i en enda mening). Jag minns också böcker jag tog hit och sedan tog med mig härifrån, som nu är försvunna: Hemingways samlade noveller, böcker om den nya fysiken och postmodernistisk teori.

Tillvaron på landet handlade mycket om att leva billigt och måla. Här fanns ingen affär och inte heller någon tv. Det enda nöjet efter arbetsdagen, var att läsa igenom det som andra lämnat efter sig i bokhyllan. Deckare, arbetarförfattare, en krönika över kooperationen och skärgårdslitteratur. Hemsöborna läste jag om härute varje sommar (gör fortfarande). För Marquez del dröjde det betydligt längre.

VAD ÄR PÅ G?

2011-07-03T14:25:00.000-07:00

När jag var 15 formulerade jag för första gången för mig själv att det var seriertecknare jag skulle bli när jag blev stor. Jag kunde lika gärna sagt cowboy eller astronaut - eller clown. Men av någon anledning var det just de tecknade serierna jag fastnat för. Idag, snart 35 år senare inser jag att önskan gick i uppfyllelse. Förutom några tillfälliga jobb och en förfärande mängd studieår, är det just serier jag arbetat med under hela mitt yrkesverksamma liv - på ett eller annat sätt; som tecknare, manusförfattare, kritiker, översättare, pedagog, formgivare. Jag har t o m stått vid löpande bandet och distribuerat serietidningar till pressbyrån och redigerat Spindelmannen-klubben. Alla dessa jobb, sammantaget, har gett mej en ganska bra och bred syn på vad serier är får någonting och vad de skulle kunna bli. Mycket, mycket mer än vad de är idag!