Håller just på med slutkorrekturet på Största möjliga allvar. Mailar fram och tillbaks med Ingemar och Nicolas. Byter ut ett ord här och hittar den korrekta referensen där. Var uppe på vinden och hämtade tre lådor med tidningar. Försjunker i funderingar. Vilken årgång av Pox var egentligen bäst? 1985 eller 1987? Omslaget till 5/85 var mitt första egna i färg. Airbrush och akvarell på A3-papper. Färgoriginalet fick jag aldrig tillbaks från tryckeriet. Loggan med 80-talstriangeln gjorde Lasse Törngren. När jag re-designade Pox (nr 1/87) tog jag fram en ny, inspirerad av de blå sandlådorna i Stockholm. Jag håller nog 1985 för den bästa årgången ändå. Den tidiga amerikanska undergroundens bästa (värsta) serier, S Clay Wilson, Spain, Shelton. ( Se t ex s 21 i nr 2/95 - ren och skär popkonst)
Feministiska ikoner som Lee Marrs, Trina Robbins, Shary Flenniken och Dori Seda. Gamla mästare som Tardi, Munoz/Sampayo och Comes. De nya 80-talsserierna: Charles Burns, Beto Hernandez, Bill Griffith och Peter Bagge. I härligt svart/vitt på riktigt billigt papper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar