VAR DET BÄTTRE FÖRR?

På vinden ligger två årgångar av serietidningen Elixir,  Epixförlagets satsning på humor och svenska serier. ”Nya svenska serier!” och ”Europas roligaste serier!” stod det på omslaget på första numret. En klar överdrift! Inte tecknade  Brösel, Bunk, Beltran, och Bill Tidy Europas roligaste serier. De enda européerna i tidningen som kvalade in, var Gotlib och Margerin.

Skåpmatsprägeln gällde med några få undantag även de svenska bidragen. Elixir betalade nämligen bara 150 kr. per sida. Inte sålde den heller. Elixir gick med förlust från dag ett.
Som ansvarig för markandsföringen på Epix förlag, menade jag att tidningen borde skrotas. Det tyckte alla andra också. Problemet var bara att förlagschefen led av fobi mot nedläggningar. Då bestämde att tidningen istället skulle re-designas. De sämsta serierna kastades ut och varje nummer gavs ett tema. Det fungerade. Elixir blev en vass satirtidning med ökad försäljning och engagerade medarbetare. Geisten höll i sig ett halvår. Trots den ökande försäljningen nådde tidningen nätt och jämt break-even. Något överskott att fördela bland tecknarna (som planen var), skulle det inte bli.

Vad tjänade man då som serietecknare i mitten på 80-talet? Elixir nr 3/87 ägnades under den ironiska rubriken”Snabba stålar special” åt den svenska seriebranschen.

Sidarvode 1987 enligt Elixir nr 3 1987 (dagens penningvärde inom parentes) :

Semic (Svenska Serier): 400 kr. (750 kr.)

Epix: 300:- (560 kr.)

Elixir: 150:- (279 kr.)

Galago: ca 100:- (186 kr.)