Det tar mig tre minuter att gå till Citytunneln. Öresundstågen går var 20 minut. Det tar 17 minuter till Kastrup, 30 minuter till Hovedbangården och en dryg timma till Louisiana. Kan det bli bättre? Öresundsregionen integreras allt snabbare. Tågproblem, gränshinder och annat till trots. Integrationen är i första hand en mental process och jag märker att Köpenhamn alltmer blir en del av mitt naturliga rörelsemönster. Köpenhamnsresan är inte längre en expedition. Den är ett par stationer på en pendeltågslinje.
I slutet av 80-talet kunde man åka färja till Köpenhamn för 5 spänn. Bolaget hette Copenhagen-line och det de förlorade på gungorna tog de igen på öl, cigg och godis. Resan tog 90 minuter. Det var biljettbokning, köer och tullkontroll. Och alltmer berusade medpassagerare. Så fort svensken satte sig på färjan, var det som om något släppte. Även om klockan bara var 9 på morgonen, var det OK att dricka öl, gammeldansk, äta räkmacka och röka. Kronan var stark och ölen billig. Jag skildrade just en sådan resa i den 20 sidor långa En tur till Köpenhamn, som hittills bara publicerats i ett obskyrt fanzine och som nu kommer i sin helhet i Största Möjliga Allvar. Det finns de som saknar färjorna. Jag gör det inte!
I stockholmstidningarna pågår sedan ett tag en debatt om den nya utformningen av Slussen. Alla verkar ha en åsikt om det. Slussen är, till skillnad från öresundsintegrationen av riksintresse! Ja, vad ska man säga? Tänk om man kunde ta tunnelbanan från Slussen och 30 minuter senare stiga av i Köpenhamn istället för Västerhaninge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar