Något som vägde över till förmån för en flytt från Stockholm till Malmö 1988, var Berlin. De gånger jag varit i Berlin, hade jag också stannat till i Malmö och upptäckt hur lika de två städerna var. Inte till storleken, men till känslan. Kvarteren runt Möllan påminde inte så lite om Kreuzberg. Samma typ av affärer, människor, kvarterskrogar, husockupanter och konstnärer. Berlin och Malmö var på inget sätt som Stockholm. Berlin och Malmö skrapade farligt nära botten. Det var som om endast ett mirakel skulle kunna rädda de båda städerna från total kollaps och undergång. Miraklet kom. I Berlin i form av ett hål i muren, som snabbt vidgades. I Malmö i form av en bro och en Högskola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar