Seriefrämjandets pris Urhunden består av en ”skärbräda” med en påskruvad kliché av Oskar Anderssons glupska urhund. Nu är det kanske inte många som vet vad en kliché är längre. Förr i tiden användes de när man tryckte böcker och jag lät själv tillverka ett par när jag ägde ett mindre boktryckeri (återberättat i Största Möjliga Allvar).
Första gången priset delades ut var 1987. Göran Ribe förmedlade juryns beslut. Först blev jag förbannad. Att jag, som f d Bild & Bubbla-redaktör och f d styrelsemedlem i Seriefrämjandet skulle få den första Urhunden för mitt debutalbum, bådade inte gott för prisets framtid, tyckte jag. Om jag suttit i juryn hade jag röstat på Djupfryst i hemmet av Ulf Lundkvist (han fick det istället 1991 och 1997).
Urhunden delades ut på Sveriges Allmäna Biblioteksföreninges årsmöte i Uppsala. Övriga priser som delades ut den gången var bl a: Aniarapriset, Nils Holgerssonplaketten och Elsa Beskow-plaketten. Göran Tunström var tyvärr i Grekland, så han kunde inte ta emot sitt, men jag var där och illustrerade med plågsam tydlighet sentensen ”en katt bland hermelinerna”.
Året därpå fick Pirinen Urhunden för albumet Gaz. När TV skulle intervjua honom hade Seriefrämjandet ännu inte lyckats få fram ”skärbrädan”. En producent ringde mej och undrade om inte de kunde få låna min och låta den föreställa Joakims. Brädan åkte taxi fram och tillbaks till Gärdet och skymtade antagligen en kort stund i rutan. För att vara säker på att få tillbaks den, hade jag skrivit namn och telefonnummer på baksidan. Efter många år i en resväska på vinden hänger den numera i min studio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar